Jag har inte skrivit något här på en evighet, jag har helt enkelt inte orkat, varken psykiskt eller fysiskt. Jag har verkligen varit helt slut! Att vara höggravid och jobba 10 timmar/dag tar verkligen på krafterna. Psykiskt har det varit jobbigt för att man har känt sig så stressad hela tiden, det är så mycket man vill hinna med innan bebis kommer men det har inte funkat när man kommer hem vid 7-8 på kvällen och man ska stå och börja laga mat, äta, diska och sedan är det dags för sängen.

Sen vill man ju hinna med att träna lite smått, göra sin yoga och gå sina promenader vilket inte har hänt alls ärligt talat. Jag lär ha ett helvete under förlossningen för att jag har blivit så himla otränad, känner verkligen att varenda liten muskel i kroppen har blivit aldeles slapp. Och min vikt! Hade som mål att gå upp runt 10 kg totalt men den siffran har jag sprängt med råge. Har också fått en del bristningar på sidan av magen vilket känns ganska tråkigt, trodde nästan ett tag att jag skulle slippa.

 

Det som har tärt på mig mest är att bebis har legat i säte hela tiden och inte velat vända sig, har därför varit en hel del snack om kejsarsnitt vilket har gjort mig väldigt ledsen och orolig. Återhämtningstiden för kejsarsnitt jämfört med en naturlig förlossning är så väldigt mycket längre och sen är det såklart mycket fler komplikationer. Vid kejsarsnitt får man inte bära något som är tyngre än bebis på 6-8 veckor och för mig som bor på tredje våningen utan hiss hade jag blivit helt handikappad.

Jag hade varken kunnat handla, städa ordentligt eller tvätta och desutom hade jag blivit helt isolerad i lägenheten då jag inte hade kunnat gå ut och gå med barnvagnen. Jag hade verkligen behövt ha hjälp med allt och det känns inte bra alls, det var verkligen inte så jag hade föreställt mig den första bebistiden.

 

Long story short; jag fick alltså tid till förlossningen för ett vändingsförsök igår (kommer skriva ett seperat inlägg om detta) och än så länge verkar det vara lyckat! Jag har inte känt att bebis har vänt sig tillbaka. Det känns fortfarande ganska oroligt eftersom det finns en del komplikationer med en vändning också, men jag är samtidigt lättad över att det nu förmodligen kommer bli en naturlig förlossning

 

Nu blev detta mest en gnäll-inlägg känner jag, men kände att jag behövde skriva av mig lite och förklara varför jag varit frånvarande, ifall det finns någon som undrar!

 

Och idag går jag in i vecka 38!